MTB-O är en väldigt ung men starkt växande sport i Sverige. Nere på kontinenten, runt Alperna och i Östeuropa har man kommit längre. Att EM anordnades så långt öster ut som i Ryssland gjord dock att deltagarantalet inte blev så stort.
För Anton var halva upplevelsen att det gick i Ryssland. För landet levde upp till de flesta förväntningarna man kan ha. En av de i det svenska landslaget kom inte igenom gränskontrollen till Ryssland förrän ett par dagar senare, vattentrycket på hotellet räckte bara till att ligga i badkaret och vattnet från duschandet verkade återkomma i handfatet lite senare men maten var i alla fall bra.
Fast att allt inte var som hemma gällde det ändå att prestera på alla distanserna som skulle klaras av under veckan. På måndagen sprint, tisdagen medel och dagen efter det stafett. Torsdagen var en vilodag och på fredagen var det långdistans. Denna uppgift tyckte Anton att han klarade av hyfsat. Det var inget lopp som han var helt nöjd med men han lyckades med sitt mål att slå en ryss, vilket han faktiskt gjorde alla dagar.
Loppet han var mest nöjd med och som placeringsmässigt överraskade honom var 6:e platsen på långdistansen. Eftersom han tappade sin vattenflaska med sportdryck blev det tufft på slutet vilket ledde till en del irrande. Placeringsmässigt var ändå andra platsen i stafetten som var det bästa. Anton tycker dock inte att det är något som han vill framhäva så mycket eftersom det bara var tre lag med.
MTB-O har givit mersmak och Anton tänker fortsätta att satsa och utvecklas inom sporten. Till nästa år hoppas han kunna sälla upp i ett par världscuptävlingar och på VM i Ungern.
En vecka med full fart och trevliga människor avslutades med en bankett som Anton beskriver det "var på ryskt vis" och vad det betyder låter han oss lista ut själva.